AIK Bandy är den svenska idrottsklubben AIK:s bandysektionsektion för herrar. Sektionen bildades för första gången 1905 och var i sin första SM-final 1909 där man fick möta Djurgårdens IF, en final som man vann med 7-3. Efter det gick man till final 1913, som dock förlorades mot IFK Uppsala med 2-1. 1914 var det dags för nästa SM-final, återigen mot Djurgårdens IF och även denna gång vann man, nu med 4-2 på en tillfällig bandyplan på Stora Värtan. Sedan förlorade man finalerna 1915 (0-2 mot IFK Uppsala) och 1917 (2-11 mot IFK Uppsala). Sedan skulle det dröja ända tills 1931 innan man fick vara med om nästa SM-final, denna gång mot IF Göta från Karlstad på Stockholms Stadion (hemmaplan långt in på 1950-talet för AIK-bandyn). AIK vann denna SM-final, som var den första att spelas med seriespel som grund i stället för den åren 1907-1930 spelade utslagsturneringen, och tog sitt tredje och sista SM-guld under 1900-talet.

Lagets publikrekord för seriematcher i Sveriges högstadivision lyder på 14 987 åskådare mot Örebro SK på Stockholms stadion i Sveriges dåvarande Division I den 23 januari 1955, där Örebro SK vann med 6-3.

Sammanlagt har AIK gjort 22 säsonger i Sveriges högsta division i bandy för herrar, senast 1964/1965 där man bara vann en av 14 matcher.

Säsongen 1968/1969 vann AIK sin grupp i Division II, och kvalade till Division I mot Vetlanda BK och Finspångs AIK. Vetlanda BK slog AIK med 4-0 i Vetlanda, och gick upp. Efter några säsonger i Division II, som man föll ur 1971, var AIK även nere i Division III, och i början av 1980-talet även i Division IV. Efter säsongen 1985/1986 lade AIK ner herrlaget i bandy, för att återuppta verksamheten igen 2004. Säsongen 2004/2005 fick AIK börja i Division II, där de gjorde succé direkt och vann serien samt Pokalcupen. Styrelsen tog beslutet att AIK var mogna för att flyttas upp, men i Division 1 Östra samt fortsättningsserien Allettan Norra säsongen 2005/2006 floppade laget och förlorade varje match. Säsongen 2006/2007 spelade man i Division II Norra Svealand. Säsongen 2007/2008 tog man sig till kval till Allsvenskan 2008/2009, som blivit Sveriges andra division, men drog sig ur kvalspelet efter problem att få ihop laget och speldatum.

Inför säsongen 2008/2009 flyttade AIK:s herrlag och damlag i bandy från Spånga IP och Sollentunavallen till Bergshamra IP i hemkommunen.

AIK Bandy satte även upp som mål att till säsongen 2008/2009 bedriva ungdomsverksamhet, men redan säsongen 2007/2008 fick man ett pojklag då unga ishockeyspelare i AIK Hockey Team 94 valt att även spela bandy.

Meriter

Svenska mästerskap:
Vinnare (3): 1909, 1914, 1931
SM-finalförluster (3): 1913, 1915 och 1917

Nordiska mästerskap/Balckska pokalen:
Vinnare (3): 1909, 1913, 1914

Distriktsmästerskap:
Vinnare (11): 1910, 1913, 1914, 1915, 1920, 1921, 1923, 1926, 1950, 1955, 1963

Pokalmästerskapen:
Vinnare (6): 1914, 1915, 1917, 1919, 1940, 2004 (de fem första titlarna vanns av AIK:s B-lag)

Distriktsmästerskap för herrjuniorer:
Vinnare (5): 1919, 1951, 1952, 1959, 1964

Säsonger i Sveriges högsta division: 22

Supportrar: Black Army

AIK Ishockeyförening, vanligtvis kallad AIK Hockey eller bara AIK, är en förening inom AIK. Herrlagets verksamhet startade 1921 och damlagets verksamhet startade 1998. Klubben spelar sina hemmamatcher på Johanneshovs Isstadion (i folkmun kallad "Hovet"), som tar 8090 åskådare. Klubben har tagit sju SM-guld och förlorat SM-finalen fem gånger. Senaste gången AIK blev svenska mästare var säsongen 1983/1984 när man vann finalserien mot Djurgården Hockey med 3-0 i matcher. Detta var även den senaste SM-finalen AIK har spelat. Herrlaget kommer säsongen 2010/2011 att göra sin första säsong i Elitserien, sedan säsongen 2001/2002.

Historia

Starten (1921-1933)
Ishockeysektionen bildades 1921 och AIK började med att spela en så kallad träningsserie år 1921/22 som de vann före Nacka SK. Även lokalrivalerna Hammarby IF deltog i serien. De slutade fyra. 1922/23 las hockeyn ner men togs upp igen två år senare, 1924/25. AIK gjorde debut i Elitserien 1930/31 och slutade femma (trea från slutet), vilket bland annat var före Djurgården. Denna elitserie hade dock ingen SM-status, istället fanns det en så kallad SM-turnering. I den åkte AIK ut i semifinalen mot Södertälje SK (som också vann Elitserien). Följande år vann de Elitserien men lyckades inte gå längre än till en ytterligare semifinalförlust mot Södertälje.


AIK:s Axel "Acke" Nilsson erhåller Le Mat-pokalen efter lagets seger i SM-finalen mot Hammarby IF 1938.

Den första stortiden (1934-1949)
1933/34 tog AIK sitt första SM-guld någonsin efter en finalseger över Hammarby IF. AIK hade tidigare i SM-turneringen slagit ut bland annat Djurgårdens IF och vann SM-finalen med 1-0. Hammarby vann dock Elitserien precis före AIK. Detta var början på AIK ishockeysektions första storhetstid och även säsongen efter vann AIK SM-guld efter att ha vunnit mot Hammarby igen. Denna gång vann AIK matchen med 2-1 efter förlängning. Elitserien vann Hammarby igen före AIK. Även finalen 1935/36 spelades mot Hammarby, men den gången slutade den första finalen 1-1 efter förlängning. Det blev då ett omspel som Hammarby vann med 5-1. Men AIK vann dock Svenska Serien (som hade ersatt Elitserien) före Södertälje SK och Södertälje IF. Säsongen 1937/38 tog AIK det tredje SM-guldet på 5 säsonger efter en finalseger med 2-0 mot Hammarby. AIK vann även Svenska Serien före Hammarby. Säsongen 1939/40 var AIK i ytterligare en SM-final, som denna gång spelades mot IK Göta. Göta vann den matchen med 4-1 och blev således svenska mästare. Därefter följde fyra mediokra år utan någon speciell framgång. Men 1944/45 var det dags för SM-final igen, denna gång mot Södertälje SK. SSK vann dock finalen och AIK kom tvåa detta år.

Därefter följde ytterligare guld för AIK:s del 1945/46 och 1946/47 samt en finalplats 1949. Sen dröjde det nästan 30 år innan AIK var i final igen.

Den första mellantiden (1950-1977)
Det gick sämre för AIK, som bland annat åker ur den högsta serien Division I och hamnar i Division II säsongerna 1953/54, mellan 1955/56 och 1957/58, 1959/60. Sedan börjar det bli mer stabilt i AIK och de håller sig i den högsta serien från 1960/61 till och med mitten av 80-talet. Men under denna tid lyckades AIK inte gå särskilt långt i till exempel SM-slutspel - som längst kom de 1965/66 när de nådde kvartsfinalen och som sämst hamnade de i en så kallad nedflyttningsserie och var väldigt nära att åka ner till Division II igen.

Den andra storhetstiden (1977-1984)
AIK tog sig till final för första gången sedan 1949 säsongen 1977/78 och fick möta Skellefteå AIK efter att ha hamnat trea av tio lag i grundserien. På vägen till finalen mötte de Brynäs IF i semifinalen. Brynäs vann den första matchen, som spelades i Gävle på Brynäs hemmaplan, med 3-2. Returen spelades på Hovet i Stockholm och AIK vann med hela 8-0 inför 9155 åskådare. Den tredje matchen fick spelas på neutral plan och spelades då i Scandinavium i Göteborg. Väl där vann AIK med 3-2 och var alltså vidare till final där de alltså fick möta Skellefteå AIK (som vunnit över MoDo AIK med 2-0 i matcher i semifinalen). AIK vann också den första finalmatchen som spelades på Hovet inför 9227 åskådare. Men Skellefteå vann de två andra och AIK fick nöja sig med en andraplats i SM säsongen 1977/1978. Denna final kan sägas vara början på den storhetstid AIK:s ishockeylag inledde. Men 1978/1979 var en så kalald "mellanssäsong", AIK slutade åtta av tio lag i Elitserien och gick inte till slutspel. Inte heller säsongen 1979/1980 lyckades AIK ta sig till slutspel efter att ha slutat femma av tio lag. Däremot gick AIK till slutspel i Elitserien 1980/81 efter att ha slutat tvåa. I semifinalen ställdes AIK mot Västra Frölunda IF som slutade fyra i grundserien och AIK vann med 2-0 i matcher (6-3 och 5-1). Det såg ut att kunna bli en repris av finalen 77/78 när Skellefteå mötte Färjestad i semifinalserien. Den första matchen vann Skellefteå med 6-3. Men man förlorade dock de två andra med 3-0 och 6-1 och AIK fick därmed möta Färjestads BK i final. Den första matchen vann AIK med 2-1 efter förlängning. De resterande tre matcherna vann dock Färjestad (5-0, 5-3, 5-1) och AIK slutade tvåa igen.

Säsongen därefter, 1981/82, skulle AIK ta sitt första guld på nästan fyrtio år. AIK kom i grundserien trea, efter fjolårsvinnarna Färjestads BK på första plats, 8 poäng före AIK. Björklöven kom tvåa och MoDo AIK kom fyra. Det var dessa fyra som gick till slutspelet, som inleddes med semifinalerna som spelades bäst av tre. AIK fick spela mot Färjestad, deras finalmotståndare säsongen innan. AIK vann den första matchen, som spelades borta, med 5-4 och sedan den andra matchen, som spelades hemma på Hovet inför 9486 åskådare, den vann AIK också, nu med 4-0. Klubben var därmed klara för sin andra raka SM-final. I den ställdes de mot grundserietvåan Björklöven som hade slagit MoDo AIK med 2-0 i matcher (4-3, 6-3). AIK förlorade den första matchen, som spelades borta, med 2-0. Den andra, hemma, och den tredje, borta, vanns båda två, med 3-2 respektive 4-3 och AIK hade chansen att vinna SM-guld hemma på Hovet i den fjärde SM-finalmatchen. Men Björklöven vann med 4-2 och en avgörande match i Scandinavium var nödvändig. Väl där vann AIK med 3-2 och blev svenska mästare återigen.

Följande säsong spela alla tre stora stockholmslagen Hammarby, Djurgården och AIK tillsammans i Elitserien för första gången sedan bildandet av den nya Elitserien. Djurgården kom tvåa och AIK trea och gick därmed till slutspel, men Hammarby kom sist och åkte ur Elitserien. AIK ställdes mot Färjestads BK i slutspelet igen. Denna gång förlorade AIK med 2-1 i matcher efter tre mycket målrika matcher: 7-3 till Färjestad, 7-5 till AIK och 8-3 till Färjestad. Färjestad mötte senare Djurgården i final, en finalserie som DIF vann med 3-2 i matcher. Följande säsong, 1983/84, tog AIK det sista guldet för deras del på 1900-talet. De vann grundserien före Djurgårdens IF, IF Björklöven och Södertälje SK och ställdes mot Södertälje i semifinalerna. AIK vann med 2-1, efter att ha förlorat den första matchen med 5-3 men sedan vunnit den andra med 4-3. Den sista blev en riktig målfest, AIK vann med hela 11-1 inför 9791 på Hovet och var därmed klara för spel i finalen. Där fick de möta Djurgården, lokalrivalerna mot Stockholm, som hade slagit Björklöven med 2-1 i matcher. Finalserien avgjordes i bäst av fem, med andra ord "först den till tre vinster". AIK vann den första matchen med 5-2, de vann även den andra matchen, då med 2-0. I den tredje matchen stod det länge lika (1-1 efter två perioder), men i tredje lyckades AIK göra tre mål och vann alltså över Djurgården med 3-0 i matcher.

Den andra mellantiden (1984-2002)
Redan säsongen 1984/85 började det gå sämre för AIK och missade slutspelet efter att ha kommit åtta av tio (endast de fyra bästa gick till slutspel). Säsongen därefter, 1985/86, degraderades AIK - blott två år efter SM-guldet. AIK kom sist i Elitserien med 21 poäng - hela elva poäng från MoDo AIK på näst sista plats. AIK gick dock upp direkt till Elitserien igen efter att ha vunnit sin Division 1-serie före Hammarby IF och senare Allsvenskan före Örebro IK. Som nykomlingar lyckades AIK redan 1987/88 nå slutspel. Numera spelades det kvartsfinaler också och AIK mötte Djurgårdens IF som kom etta i grundserien. AIK vann överraskande med 2-1 i matcher och gick till semifinal. Där mötte man Färjestad (de blivande svenska mästarna) och förlorade med 2-0 i matcher. Även säsongen därefter (1988/89) gick de till kvartsfinal där de fick möta Djurgården igen. Då förlorade dock AIK med 2-0 i matcher. AIK lyckades även nå slutspelet säsongen 1989/90 men säsongen 1990/91 kom de nia och nådde därmed inte slutspelet - detta trots att AIK värvat Börje Salming inför säsongen. Säsongen 1992/93 flyttades AIK ner till Allsvenskan efter att ha kommit sist i grundserien. Allsvenskan var dock som en sorts fortsättningsserie för de två sämsta i Elitserien och de bästa i Division 1-serierna. AIK kom fyra och gick till play-off 3 I play-off 3 ställdes AIK mot Hammarby i bäst av tre matcher. AIK förlorade båda matcherna med 5-4 och senare 6-4 och fick därmed spela i Division säsongen 1993/94.

I Division 1 1993/94 vann AIK den östra gruppen och gick tillsammans med Huddinge IK till Allsvenskan 1993/94. I Allsvenskan kom AIK trea, efter Färjestads BK och Bodens IK och gick därmed ytterligare en gång till play-off 3. I play-off-spelet fick AIK möta Skellefteå AIK och vann med 2-1 i matcher efter att ha vunnit den första matchen med 5-2, förlorat den andra 4-1 och vunnit den tredje 5-1. Därmed gick AIK vidare till Kvalserien. AIK vann Kvalserien före Boden på samma poäng fast med bättre målskillnad. Den sista matchen spelades i Globen mellan AIK och Boden och ställningen var denna:
1. Boden IK, 8 poäng, +7
2. AIK, 6 poäng, +2
3. IK Vita Hästen, 3 poäng, -5
4. IF Troja/Ljungby, 2 poäng, -4

Eftersom endast det bästa laget gick upp till Elitserien så var AIK tvunget att vinna med minst tre mål för att gå förbi Boden och gå upp i Elitserien. Matchen mellan AIK och Boden slutade också 3-0 inför ett välbesatt Globen, 11 111 åskådare, och AIK var tillbaka i Elitserien.

Tillbaka i Elitserien lyckades AIK inte nå slutspelet 1994/95 och 1995/96 men säsongen 1996/97 kom AIK femma i grundserien och ställdes mot Djurgården i kvartsfinalserien. AIK förlorade den första matchen med 5-3, men vann den andra (6-3), den tredje (3-2) och den fjärde (3-2) och gick därmed vidare till semifinalerna med 3-1 i matcher. I semifinalerna förlorade de dock med 3-0 i matcher mot Luleå HF och säsongen var över.

1997/98 tvingades AIK till spel i Kvalserien efter att ha kommit näst sist i grundserien. AIK vann serien efter att ha vunnit de fem inledande omgångarna och fick spela kvar i Elitserien säsongen efter. AIK missade även slutspel 1998/99 och 1999/2000.

Säsongen 2000/2001 nådde AIK slutspel efter en sjundeplats och fick spela mot Djurgårdens IF i kvartsfinalserien. AIK förlorade dock den kvartsfinalserien med 4-1 i matcher. 2001/02 slutade AIK på en näst sista plats (elfte plats) och fick spela i kvalserien. Väl där klarade man sig inte kvar i Elitserien utan åkte ner till Allsvenskan.

Allsvenskan (2002-2004)
AIK inledde sin sejour i den näst högsta serien (Allsvenskan) genom att börja spela i Allsvenskan Norra. Där spelade de 28 matcher och kom till slut fyra efter Hammarby IF, Skellefteå AIK och IF Björklöven. De fyra bästa, det vill säga inklusive AIK, gick vidare till Superallsvenskan, som bestod av åtta lag (fyra från norra och fyra från södra). AIK hamnade på en sjätte plats och gick vidare till play off-spel. I den första omgången av play off mötte de IF Sundsvall Hockey. AIK vann med 2-0 i matcher och gick vidare till den andra omgången. Där mötte de Björklöven och vann återigen med 2-0 och var klara för Kvalserien. Men i Kvalserien kom AIK bara fyra och lyckades inte gå upp till Elitserien igen. 2003/2004 kom AIK återigen fyra i Allsvenskan Norra och gick därmed till Superallsvenskan. Där kom de femma och fick spela play off ytterligare en gång. De vann först med 2-0 i matcher mot IK Nyköping Hockey och sedan med 2-1 i matcher mot Bofors IK och gick därmed till Kvalserien. Där kom de näst sist och lyckades inte gå upp till Elitserien.

Division 1 (2004-2005)
Säsongen 2004/2005 blev ett mellanår för A-Laget, eftersom laget tvångsnedflyttades till Division 1 på grund av ekonomiska problem. Laget vann sin division ett-serie och vann sedan även den södra kvalserien till Allsvenskan. Under kvalserien spelade NHL-proffsen Mattias Norström och Georges Laraque med laget.


Spelare under uppvärming 2008

Tillbaka till Allsvenskan (2005-2010)
Säsongen 2005/2006 spelade laget återigen i Allsvenskan och kom sexa (de fyra bästa gick till Kvalserien). Säsongen 2006/07 gick det sämre och laget kom till slut på en nionde plats, vilket endast var fyra poäng från att spela play off-spel, eftersom att denna säsong gick lag 4-7 till play-off (och lag 1-3 till Kvalserien). 2007/2008 inledde AIK dåligt och huvudtränaren Daniel Broberg fick sparken efter säsongens andra raka förlust mot Hammarby. Sportchefen och assisterande tränaren Anders Gozzi blev ny huvudtränare och Rikard Franzén blev assisterande tränare efter samråd med spelarna. AIK slutade till slut den säsongen tia och missade därmed play-off igen.

Inför säsongen 2008/09 storsatsade AIK för att nå Elitserien igen, bland annat på grund av ekonomiska problem. AIK började med att värva Roger Melin som har bland annat tränat Linköpings HC, Färjestads BK, Frölunda HC och svenska landslaget. Senare värvades Stefan Johansson från Piteå IF och Andreas Jungbeck från IK Oskarshamn. En vecka senare presenterades Per Savilahti-Nagander som lämnade elitserielaget Luleå HF för AIK. Därefter presenterades Almtunaspelaren Henrik Eriksson. Sedan så kom drömvärvningen som media skrev mest om: Dick Tärnström lämnade spel i Columbus Blue Jackets NHL för AIK.^´Dagen efter meddelade AIK's hemsida att målvakten Christopher Heino-Lindberg lämnade Elitserien och Färjestad för Allsvenskan och AIK. Dessutom förlängde Daniel Bång sitt kontrakt och Fredric Korduner flyttades upp från juniorerna. Laget slutade på en andra plats, 7 poäng efter Leksands IF (som vann serien med 101 poäng). Det innebar att för första gången sedan 2004, var AIK i kvalserien till Elitserien. Laget slutade den här gången på en tredje plats, endast 3 poäng från att ta sig till Elitserien (Rögle BK kom tvåa med 19 poäng och blev kvar i Elitserien säsongen 2009/2010).

Säsongen 2009/2010 gick AIK återigen vidare till kvalserien. Man slutade tvåa i grundserien på 104 poäng, endast 3 poäng efter Leksand med 107 poäng.

Tillbaka i Elitserien (2010-)

Kvalserien till Elitserien 2010/2011
Våren 2010 spelade AIK i kvalet till Elitserien. Kvalet spelades i 10 omgångar (matcher). Efter att alla de 6 lagen i kvalet hade spelat 9 omgångar var, hade AIK 15 poäng och befann sig på uppflyttningsplats till Elitserien. Inför den sista omgången (omgång 10) som spelades den 11 april, 2010, hade AIK avgörandet om uppflyttning till Elitserien i egna händer. Man vann den matchen mot Växjö med 2–0. Matchhjälte blev Lucas Lawson när han gjorde 1–0 (assisterad av Oscar Ahlström) i den 54:e minuten. Daniel Bång avgjorde matchen med 2–0 i öppen kasse i den 58:e minuten. Därmed var AIK återigen i Elitserien.

Elitserien
Det halvnya laget gjorde sin första träning på måndagen den 3 maj 2010.

Den 20 april 2010, 9 dagar efter uppflyttningen till Elitserien, började etableringen av ett nytt lag till Elitserien. Totalt har 9 spelare (Fredrik Holmgren, Jonatan Bjurö, Jonas Westerling, Per Savilahti-Nagander, Johan Ryno, Henrik Eriksson, Andreas Jungbeck, Lucas Lawson och Patrik Bergström) tvingats lämna AIK:s A-lag och 8 nyförvärv (Josh Macnevin, Patric Blomdahl, Johan Andersson, Daniel Rudslätt, Oscar Steen, Viktor Fasth, Gunnar Persson och Peter Nolander) där forwardarna Daniel Rudslätt och Oscar Steen, målvakten Viktor Fasth och den nu assisterande tränaren för AIK, Gunnar Persson, uppmärksammades mest av alla i media.

Meriter:

Svenska Mästare:
7 (1934, 1935, 1938, 1946, 1947, 1982, 1984)

Svenska mästerskapfinaler:
12 (1930, 1934, 1935, 1936, 1938, 1946, 1947, 1949, 1978, 1981, 1982, 1984)

Säsonger i Sveriges högsta division:
66

Säsonger i Elitserien:
26 (2010/2011)

*Elitseriens Maratontabell:
9:a

*Elitserien i ishockeys maratontabell är en ackumulerad tabell för Elitserien i ishockey sedan starten säsongen 1975/1976. Maratontabellen uppdateras av Svenska Ishockeyförbundet, innehåller de 21 lagen med flest säsonger, är sorterad från början i lagen med flest poäng högst upp och ser efter säsongen 2009/2010.

Supportrar: Black Army - Stockholm

AIK Fotboll år 1896 startade fotbollssektionen i Stockholm, år 1891 bildade svenska idrottsklubben AIK. Fotbollslaget AIK har spelat i Allsvenskan under åttio säsonger och vunnit den fem gånger. Hemmaplan är sedan 1937 Råsunda Fotbollsstadion.

Med elva SM-guld och 80 säsonger i Allsvenskan placerar sig AIK på en tredjeplats i den allsvenska maratontabellen, och på en femte plats när det gäller antal vunna SM-guld. AIK har vunnit Allsvenskans publikliga 36 gånger, vilket är flest av alla lag. AIK är en av få svenska klubbar som lyckats ta sig till gruppspelet i Champions League, vilket klubben gjorde 1999.


Allmänna IdrottsKlubben, Stockholm, inför den Allsvenska säsongen 1950–51. Den 6 augusti 1950.

Historia
Klubben grundades 1891 hemma hos familjen Behrens på Biblioteksgatan 8 i Stockholm den 15 februari och blev då den första innerstadsklubben i Stockholm. Det var ett par tonåringar som då hade bestämt sig för att bilda en idrottsklubb. Namnet, Allmänna Idrottsklubben, tog man för att man hade kommit överens om att alla upptänkliga idrotter skulle utövas. AIK var som klubb även ”allmän” i den meningen att vem som helst kunde bli medlem. Även valet av verksamhet spelade roll; klubbens första grenar var gymnastik och friidrott, vilken på 1890-talet hette just ”allmän idrott”.

1896 togs fotbollen upp på programmet av Sigge Stenberg. Laget spelade på Ladugårdsgärdet på Östermalm. Tre år senare, 1899, spelade AIK mot lokalrivalen Djurgårdens IF under dåliga förhållanden. Målstolparna bestod av träpålar som fick grävas ned i marken och ett rep användes som ribba. AIK vann denna historiska match med 2–1. Från 1901 spelade AIK på Idrottsparken, en liten idrottsplats som ligger där Stockholms Stadion ligger idag. 1900–1901 slog AIK Örgryte IS i två raka SM-finaler. I den första finalen besegrades Örgrytes förstalag med 1–0, den andra vanns mot deras andralag genom ”walk over”. 1908 hade AIK med två spelare i det landslag som slog Norge. 1912 blev den nybyggda Stockholms Stadion AIK:s hemmaarena.

I Svenska serien, den första rikstäckande serien i fotboll i Sverige, gjorde AIK inget större väsen ifrån sig då lagen från Göteborg (Örgryte IS, GAIS och IFK Göteborg) var dominerande. AIK var dock med i två finaler, 1923 mot GAIS och 1924 mot Örgryte IS, men förlorade båda.

När Allsvenskan började 1924/1925 med en match mot Västerås IK så fanns AIK med bland förhandsfavoriterna. Detta var dels tack vare ryktesspridning av AIK-supportern Anton Johanson, men det fanns även ett konkret underlag till favoritskapet; trots att laget inte hade vunnit Svenska serien hade de vunnit tre SM-guld under 1910-talet (1911, 1914 och 1916). AIK kom dock endast femma i debuten i Allsvenskan och de förlorade även mot samtliga Göteborgslag. Allsvenskan 1928/1929 var laget mycket nära att åka ur – i efterhand har det sagts att hela AIK:s existens var i fara, men eftersom Per Kaufeldt med några minuter kvar mot IFK Malmö lyckades avgöra matchen så var AIK (eller ”Gnaget” som de redan börjat kallas på grund av uttvättade tröjor, till följd av en usel ekonomi) kvar i Allsvenskan. Anledningarna till att ekonomin var dålig var bland annat kostsamma spelarköp, som den av Axel ”Massa” Alfredsson från Helsingborgs IF – vilket var den dittills mest kontroversiella värvningen i svensk fotboll.

I och med det förnyade kontraktet fick dock laget ny luft och säsongen 1931/1932 kom det första allsvenska guldet. Detta var en del av en lyckosam framgångsperiod – möjligen klubbens framgångsrikaste genom alla år. Laget förlorade inte på 13 matcher, och förlorade bara en match under guldåret. Publiken fyllde Stockholms Stadion, AIK:s hemmaplan sedan 1912. AIK hade denna guldsäsong ett snitt på 17728 åskådare. Det var också detta år som målvaktslegendaren Gustav "Gurra" Sjöberg började spela för AIK. Han gjorde allsvensk debut, endast 18 år gammal, den 31 juli 1932 i en match mot IS Halmia på Örjans vall. Sjöberg spelade i klubben ända till 1950 och hann spela 321 allsvenska matcher, vilket är ett klubbrekord som håller än idag. Under sin karriär vaktade han målet för svenska landslaget vid inte mindre än 21 tillfällen. 1934 blev Per Kaufeldts sista år i AIK, som under sina år i klubben mäktat med hela 124 mål i AIK-tröjan.

Säsongen 1936/1937 innebar en ny positiv period för AIK som vann Allsvenskan med nio poäng före IK Sleipner. Säsongen blev extra speciell för AIK, som i april detta år lämnade Stockholms Stadion och flyttade till den nybyggda nationalarenan Råsunda Fotbollsstadion. Första matchen på arenan var mot Malmö FF som slutade 4–0 till AIK inför 24 761 åskådare. Detta år fick AIK även sin första skyttekung, Olle Zetterlund som gjorde 23 mål, vilket ingen AIK:are kunde överträffa under 1900-talet.


Vänskapsmatch mellan AIK och Berliner SV på Berlins Olympiastadion den 16 juni 1949

Åren efter andra världskriget bjöd på topplaceringar 1946/1947 (2:a) och 1947/1948 (3:a), men sedan började det gå sämre för klubben – detta trots ett stort publikintresse. Säsongen 1949/1950 nådde klubben till exempel sitt rekordsnitt genom alla tider på 21 768 – det skulle dröja ända till 2000-talet innan AIK fick uppleva ett sådant högt publiksnitt igen.

I juni 1951 hände något som många kallade ”det omöjliga” – AIK flyttades ner till Division II, den näst högsta serien i fotboll, för första gången. I den sista matchen denna säsong mötte AIK Malmö FF, som hade spelat 49 allsvenska matcher i följd utan förlust. AIK bröt MFF:s rekordsvit, som står sig än i dag, genom att vinna med 1-0, men hade behövt ett mål till för att klara kontraktet. Nyförvärvet, från Hammarby IF, Lennart ”Nacka” Skoglund, köptes till Inter efter endast fem matcher i AIK. Klubben kom dock tillbaka följande säsong och i mitten av 1950-talet hade AIK ytterligare ett nytt superlöfte: Kurt Hamrin från Huvudsta. Efter det att denne 1956 flyttat till Italien följde ytterligare några mindre framgångsrika år.

1962 gjorde AIK ännu ett besök i den näst högsta divisionen men återvände till en stabil närvaro i Allsvenskan långt in på 70-talet. Ett tag i början av 70-talet var de ständiga seriefavoriter och hade spelare som Yngve och Börje Leback samt Rolf Zetterlund. Klubben var som närmast den tippade seriesegern 1971, då de kom tvåa i Allsvenskan. I en match mot Djurgårdens IF 1975 sattes AIK:s nuvarande publikrekord då 40 669 såg derbyt lagen emellan. 1979 åkte klubben ner i andradivisionen igen, vilket innebar att Malmö FF gick förbi AIK i Maratontabellen, men AIK kom tillbaka till Allsvenskan snabbt igen.

AIK under 1980-talet kopplas ofta ihop med Guldbollenvinnaren Sven ”Dala” Dahlkvist och de vann också Allsvenskan 1983 – detta gav dock inte SM-guld eftersom att ett SM-slutspel spelades för att avgöra de svenska mästarna. Vid denna tidpunkt hade AIK också blivit en förening som levde riskabelt ekonomiskt sett. Inför Allsvenskan 1992 hade de till exempel ett minus på 10 miljoner kronor. En av anledningarna till att ekonomin var bräcklig var bland annat att AIK Hockey skulle försörjas. Sportsligt började det dock gå bättre för klubben – 1992 tog klubben också SM-guld på 55 år efter en avgörande match i Malmö som ”Gnaget” vann med 3–2. Guldet var dock endast ett tillfälligt avbrott i IFK Göteborgs dominanta år.

1997 nådde AIK dock ytterligare en höjdpunkt i klubbens historia då laget spelade kvartsfinal i Cupvinnarcupen mot FC Barcelona. AIK tog ledningen i första matchen på bortaplan i Spanien med 1–0 tidigt i matchen, men Barcelona vände och vann med 3–1. Trots att AIK såg ut att åka ut ur turneringen samt att det var minusgrader då returmatchen spelades, blev Råsundastadion fullsatt i returmatchen som slutade 1–1. Året efter, 1998, vann AIK sitt tionde SM-guld. Publiksnittet höjdes också – i hemmaderbyt mot Hammarby IF kom det till exempel 31 000 åskådare, AIK:s högsta publiksiffra sedan 1975 vilket då var rekord för AIK:s del. Snittet landade till slut på 11 112, det högsta sedan tidigt 1970-tal. Detta år gjorde laget bara 25 mål på 26 matcher trots att man vann Allsvenskan.

Efter detta året är det, i allsvenskt perspektiv, klubbens fortsatta publikattraktion som varit mest anmärkningsvärt: varje år från 1998 till och med 2002 vann AIK den allsvenska publikligan och fram till 2003 ökade den. 1999 spelade klubben i UEFA Champions League i en grupp med Arsenal FC, ACF Fiorentina och FC Barcelona och slutade sist. I Allsvenskan gick det inte heller som förväntat: de kom tvåa 1999 efter egna misstag till Helsingborgs IF och kom inte bättre än trea fram till 2004.

2004 blev ett sämre år för AIK på många sätt, främst för att de flyttades ner till Superettan 2005 men också på grund av en mycket sämre ekonomi, till föjld av dyra nyförvärv. Mest uppmärksammat under hela säsongen 2004 var matchen mot Hammarby IF då hundratals AIK-fans försökte storma planen när Hammarby gjorde 1–0. Matchen efter fick AIK spela inför tomma läktare, som de förlorade med 3–0 vilket innebar att de åkte ner till Superettan. Superettan 2005 gick de återigen upp till Allsvenskan och vann med tio poäng före Östers IF. Derek Boateng, som köptes in 2003 och var nära att försvinna från AIK inför säsongen 2005 på grund av att han inte presterat som förväntat under 2003 och 2004, var en stor del i att AIK återigen spelade i Allsvenskan. Ett nytt publikrekord sattes för Superettan när 23 460 personer såg AIK:s hemmamatch mot GAIS. Publiksnittet blev 11 872, vilket också var rekord för Superettan.

Inför återkomsten trodde man inom klubben på att vinna Allsvenskan. Det var också nära att det blev så. AIK överraskade många genom att vinna matcher mot till exempel Djurgården och slutade på en andraplats efter IF Elfsborg. Publiksnittet denna säsong, 21 434 personer, var det högsta snittet för AIK sedan säsongen 1949/1950 – snittet var även det högsta för hela allsvenskan sedan 1977. 2006 fick laget också spela i Royal League för första gången men gick inte vidare till kvartsfinal utan slutade trea i gruppen.

Klubben vann Allsvenskan och Svenska Cupen 2009 samt supercupen 2010.


AIK:s första svenska mästare. Bakre raden från vänster: Gunnar Juhlin, Herman Juhlin, Gunnar Franzén, Ocsar Norgren och B Bergquist (reserv för Knut Norgren). Mittraden: Hugo Berg, Fritz Carlsson, Gunnar Stenberg. Främre raden: David Jahrl, Edvin Sandborg, Karl G Andersson

Spelplatser
AIK har haft sju stycken spelplatser för hemmamatcher genom åren. Man började spela på Gärdet, och senare på Lindarängen. Sedan fick man sin första spelplats 1901, Idrottsparken. Det var en liten idrottsplats som ligger där Stockholms Stadion ligger idag och man spelade där mellan 1901 och 1910. År 1910 till 1912 spelade AIK på Råsunda IP. Efter att Stockholms Stadion hade byggts flyttade AIK dit år 1912 och hade den arenan som hemmaarena fram till år 1937. Eftersom AIK fyllde Stockholms Stadion till bristningsgränsen i nästan varje allsvensk fotbollsmatch uppkom det tankar om en ny arena i Stockholmsområdet. Därför beslöt man sig för att bygga Råsundastadion, där Råsunda IP stod. AIK gick in med cirka 100 000 kronor i bygget, vilket var en stor siffra på den tiden. Den nya stadion stod klar 1937 och sedan dess har AIK spelat sina hemmamatcher i Allsvenskan där. Nuförtiden upptas även Råsunda av derbymatcher mellan Stockholmslagen och europacupmatcher.

AIK:s träningsmatcher spelas på Skytteholms IP, där dessutom AIK Fotboll Damer spelar seriespel och träningsmatcher.

En ny nationalarena skall byggas i Solna, närmare Solnas pendeltågsstation, denna nya arena skall ersätta Råsundastadion (som nuvarande ägare vill riva) och den kommer att ta ungefär 50 000 åskådare vid en fullsatt fotbollsmatch. Namnet, som presenterades den 15 oktober, kommer att bli Swedbank Arena. Flera av AIK:s supporterföreningar har motsatt sig detta, dels eftersom man anser att det är för stort och för att det bland annat skall finnas tre etage, men även för att man inte vill att nuvarande Råsunda ska rivas.

AIK spelplatser genom åren:
Ladugårdsgärdet, okänd kapacitet.
Lindarängen, okänd kapacitet.
Idrottsparken (1901–1910), okänd kapacitet
Råsunda IP (1910–1912), cirka 2 000.
Stockholms Stadion (1912–1937), dåvarande kapacitet: cirka 20 000 (nu: 14 417)
Råsunda Fotbollsstadion (1937–), kapacitet: 36 608

 
Råsundastadion.          Stockholms Stadion.

Tabellplacering
 
Allsvenskan              Svenska Cupen

Meriter:
Svenska Mästare:
Vinnare (11): 1900, 1901, 1911, 1914, 1916, 1923, 1931-32, 1936-37, 1992, 1998, 2009

Allsvenskan:
Vinnare (5): 1931–32, 1936–37, 1983, 1998, 2009
Tvåa (10): 1930–31, 1934–35, 1935–36, 1938–39, 1946–47, 1972, 1974, 1984, 1999, 2006

Mästerskapsserien: (1991–1992)
Vinnare (1): 1992

Allsvenskan slutspel: (1982–1990)
Tvåa (1): 1986
Semifinal (1): 1983
Kvartsfinal (1): 1984

Henrik Enoch Isidor Behrens, född 3 januari 1868 Stockholm, död 12 oktober 1951, en av Allmänna Idrottsklubben:s grundare och första ordförande. Behrens är än idag en av föreningens främsta symbolgestalter. Han berättade i en intervju om hur AIK bildades:

"En kväll promenerade jag och min bror Paul på Hantverkargatan. Vi gick rätt fort och bakom oss kom två andra ungdomar, som spänstade på värre och försökte sig på att gå om oss. Vi ökade takten och detsamma gjorde våra okända vänner. Vi måste till slut springa för att inte bli passerade och när vi hade skakat av oss våra medtävlare så kom jag på idén att vi kanske kunde springa ifrån flera. Varför inte bilda en idrottsförening?

Vi skrapade ihop en rad goda vänner med utpräglat idrottsintresse och sammanträdet hölls hemma hos min mamma på Biblioteksgatan 8 på Norrmalm. Skall vi bilda den här föreningen frågade jag och alla instämde. Jag konfirmerade beslutet med ett klubbslag med en blyertspenna. Det fanns många namnförslag. Eftersom vi kommit överens om att alla upptänkliga idrotter skall utövas, är det väl lika bra att kalla oss för Allmänna Idrottsklubben, AIK, föreslog jag. Det blev ett nytt klubbslag på denna sak med samma blyertspenna."

Hans grav återfinns på Norra begravningsplatsen i Stockholm.


Isidor Behrens i slutet av 1800-talet

AIK Ishockey

AIK Ishockeyförening, vanligtvis kallad AIK Hockey eller bara AIK, är en förening inom AIK. Herrlagets verksamhet startade 1921 och damlagets verksamhet startade 1998. Klubben spelar sina hemmamatcher på Johanneshovs Isstadion (i folkmun kallad "Hovet"), som tar 8090 åskådare. Klubben har tagit sju SM-guld och förlorat SM-finalen fem gånger. Senaste gången AIK blev svenska mästare var säsongen 1983/1984 när man vann finalserien mot Djurgården Hockey med 3-0 i matcher. Detta var även den senaste SM-finalen AIK har spelat. Herrlaget kommer säsongen 2010/2011 att göra sin första säsong i Elitserien, sedan säsongen 2001/2002.

Starten (1921-1933)

Ishockeysektionen bildades 1921 och AIK började med att spela en så kallad träningsserie år 1921/22 som de vann före Nacka SK. Även lokalrivalerna Hammarby IF deltog i serien. De slutade fyra. 1922/23 las hockeyn på ner men togs upp igen två år senare, 1924/25. AIK gjorde debut i Elitserien 1930/31 och slutade femma (trea från slutet), vilket bland annat var före Djurgården. Denna elitserie hade dock ingen SM-status, istället fanns det en så kallad SM-turnering. I den åkte AIK ut i semifinalen mot Södertälje SK (som också vann Elitserien). Följande år vann de Elitserien men lyckades inte gå längre än till en ytterligare semifinalförlust mot Södertälje.

Den andra storhetstiden (1977-1984)

AIK tog sig till final för första gången sedan 1949 säsongen 1977/78 och fick möta Skellefteå AIK efter att ha hamnat trea av tio lag i grundserien.. På vägen till finalen mötte de Brynäs IF i semifinalen. Brynäs vann den första matchen, som spelades i Gävle på Brynäs hemmaplan, med 3-2. Returen spelades på Hovet i Stockholm och AIK vann med hela 8-0 inför 9155 åskådare. Den tredje matchen fick spelas på neutral plan och spelades då i Scandinavium i Göteborg. Väl där vann AIK med 3-2 och var alltså vidare till final där de alltså fick möta Skellefteå AIK (som vunnit över MoDo AIK med 2-0 i matcher i semifinalen). AIK vann också den första finalmatchen som spelades på Hovet inför 9227 åskådare. Men Skellefteå vann de två andra och AIK fick nöja sig med en andraplats i SM säsongen 1977/1978. Denna final kan sägas vara början på den storhetstid AIK:s ishockeylag inledde. Men 1978/1979 var en så kalald "mellanssäsong", AIK slutade åtta av tio lag i Elitserien och gick inte till slutspel. Inte heller säsongen 1979/1980 lyckades AIK ta sig till slutspel efter att ha slutat femma av tio lag. Däremot gick AIK till slutspel i Elitserien 1980/81 efter att ha slutat tvåa. I semifinalen ställdes AIK mot Västra Frölunda IF som slutade fyra i grundserien och AIK vann med 2-0 i matcher (6-3 och 5-1). Det såg ut att kunna bli en repris av finalen 77/78 när Skellefteå mötte Färjestad i semifinalserien. Den första matchen vann Skellefteå med 6-3. Men man förlorade dock de två andra med 3-0 och 6-1 och AIK fick därmed möta Färjestads BK i final. Den första matchen vann AIK med 2-1 efter förlängning. De resterande tre matcherna vann dock Färjestad (5-0, 5-3, 5-1) och AIK slutade tvåa igen.

Säsongen därefter, 1981/82, skulle AIK ta sitt första guld på nästan fyrtio år. AIK kom i grundserien trea, efter fjolårsvinnarna Färjestads BK på första plats, 8 poäng före AIK. Björklöven kom tvåa och MoDo AIK kom fyra. Det var dessa fyra som gick till slutspelet, som inleddes med semifinalerna som spelades bäst av tre. AIK fick spela mot Färjestad, deras finalmotståndare säsongen innan. AIK vann den första matchen, som spelades borta, med 5-4 och sedan den andra matchen, som spelades hemma på Hovet inför 9486 åskådare, den vann AIK också, nu med 4-0. Klubben var därmed klara för sin andra raka SM-final. I den ställdes de mot grundserietvåan Björklöven som hade slagit MoDo AIK med 2-0 i matcher (4-3, 6-3). AIK förlorade den första matchen, som spelades borta, med 2-0. Den andra, hemma, och den tredje, borta, vanns båda två, med 3-2 respektive 4-3 och AIK hade chansen att vinna SM-guld hemma på Hovet i den fjärde SM-finalmatchen. Men Björklöven vann med 4-2 och en avgörande match i Scandinavium var nödvändig. Väl där vann AIK med 3-2 och blev svenska mästare återigen.

Följande säsong spela alla tre stora stockholmslagen Hammarby, Djurgården och AIK tillsammans i Elitserien för första gången sedan bildandet av den nya Elitserien. Djurgården kom tvåa och AIK trea och gick därmed till slutspel, men Hammarby kom sist och åkte ur Elitserien. AIK ställdes mot Färjestads BK i slutspelet igen. Denna gång förlorade AIK med 2-1 i matcher efter tre mycket målrika matcher: 7-3 till Färjestad, 7-5 till AIK och 8-3 till Färjestad. Färjestad mötte senare Djurgården i final, en finalserie som DIF vann med 3-2 i matcher. Följande säsong, 1983/84, tog AIK det sista guldet för deras del på 1900-talet. De vann grundserien före Djurgårdens IF, IF Björklöven och Södertälje SK och ställdes mot Södertälje i semifinalerna. AIK vann med 2-1, efter att ha förlorat den första matchen med 5-3 men sedan vunnit den andra med 4-3. Den sista blev en riktig målfest, AIK vann med hela 11-1 inför 9791 på Hovet och var därmed klara för spel i finalen. Där fick de möta Djurgården, lokalrivalerna mot Stockholm, som hade slagit Björklöven med 2-1 i matcher. Finalserien avgjordes i bäst av fem, med andra ord "först den till tre vinster". AIK vann den första matchen med 5-2, de vann även den andra matchen, då med 2-0. I den tredje matchen stod det länge lika (1-1 efter två perioder), men i tredje lyckades AIK göra tre mål och vann alltså över Djurgården med 3-0 i matcher.

Den andra mellantiden (1984-2002)

Redan säsongen 1984/85 började det gå sämre för AIK och missade slutspelet efter att ha kommit åtta av tio (endast de fyra bästa gick till slutspel). Säsongen därefter, 1985/86, degraderades AIK - blott två år efter SM-guldet. AIK kom sist i Elitserien med 21 poäng - hela elva poäng från MoDo AIK på näst sista plats. AIK gick dock upp direkt till Elitserien igen efter att ha vunnit sin Division 1-serie före Hammarby IF och senare Allsvenskan före Örebro IK. Som nykomlingar lyckades AIK redan 1987/88 nå slutspel. Numera spelades det kvartsfinaler också och AIK mötte Djurgårdens IF som kom etta i grundserien. AIK vann överraskande med 2-1 i matcher och gick till semifinal. Där mötte man Färjestad (de blivande svenska mästarna) och förlorade med 2-0 i matcher. Även säsongen därefter (1988/89) gick de till kvartsfinal där de fick möta Djurgården igen. Då förlorade dock AIK med 2-0 i matcher. AIK lyckades även nå slutspelet säsongen 1989/90 men säsongen 1990/91 kom de nia och nådde därmed inte slutspelet - detta trots att AIK värvat Börje Salming inför säsongen. Säsongen 1992/93 flyttades AIK ner till Allsvenskan efter att ha kommit sist i grundserien. Allsvenskan var dock som en sorts fortsättningsserie för de två sämsta i Elitserien och de bästa i Division 1-serierna. AIK kom fyra och gick till play-off 3 I play-off 3 ställdes AIK mot Hammarby i bäst av tre matcher. AIK förlorade båda matcherna med 5-4 och senare 6-4 och fick därmed spela i Division säsongen 1993/94.

I Division 1 1993/94 vann AIK den östra gruppen och gick tillsammans med Huddinge IK till Allsvenskan 1993/94. I Allsvenskan kom AIK trea, efter Färjestads BK och Bodens IK och gick därmed ytterligare en gång till play-off 3.I play-off-spelet fick AIK möta Skellefteå AIK och vann med 2-1 i matcher efter att ha vunnit den första matchen med 5-2, förlorat den andra 4-1 och vunnit den tredje 5-1. Därmed gick AIK vidare till Kvalserien. AIK vann Kvalserien före Boden på samma poäng fast med bättre målskillnad. Den sista matchen spelades i Globen mellan AIK och Boden och ställningen var denna:

    1. Boden IK, 8 poäng, +7
    2. AIK, 6 poäng, +2
    3. IK Vita Hästen, 3 poäng, -5
    4. IF Troja/Ljungby, 2 poäng, -4

Eftersom endast det bästa laget gick upp till Elitserien så var AIK tvunget att vinna med minst tre mål för att gå förbi Boden och gå upp i Elitserien. Matchen mellan AIK och Boden slutade också 3-0 inför ett välbesatt Globen, 11 111 åskådare, och AIK var tillbaka i Elitserien.

Tillbaka i Elitserien lyckades AIK inte nå slutspelet 1994/95 och 1995/96 men säsongen 1996/97 kom AIK femma i grundserien och ställdes mot Djurgården i kvartsfinalserien. AIK förlorade den första matchen med 5-3, men vann den andra (6-3), den tredje (3-2) och den fjärde (3-2) och gick därmed vidare till semifinalerna med 3-1 i matcher. I semifinalerna förlorade de dock med 3-0 i matcher mot Luleå HF och säsongen var över.

1997/98 tvingades AIK till spel i Kvalserien efter att ha kommit näst sist i grundserien. AIK vann serien efter att ha vunnit de fem inledande omgångarna och fick spela kvar i Elitserien säsongen efter. AIK missade även slutspel 1998/99 och 1999/2000.

Säsongen 2000/2001 nådde AIK slutspel efter en sjundeplats och fick spela mot Djurgårdens IF i kvartsfinalserien. AIK förlorade dock den kvartsfinalserien med 4-1 i matcher. 2001/02 slutade AIK på en näst sista plats (elfte plats) och fick spela i kvalserien. Väl där klarade man sig inte kvar i Elitserien utan åkte ner till Allsvenskan.

Allsvenskan (2002–2004)

AIK inledde sin sejour i den näst högsta serien (Allsvenskan) genom att börja spela i Allsvenskan Norra. Där spelade de 28 matcher och kom till slut fyra efter Hammarby IF, Skellefteå AIK och IF Björklöven. De fyra bästa, det vill säga inklusive AIK, gick vidare till Superallsvenskan, som bestod av åtta lag (fyra från norra och fyra från södra). AIK hamnade på en sjätte plats och gick vidare till play off-spel. I den första omgången av play off mötte de IF Sundsvall Hockey. AIK vann med 2-0 i matcher och gick vidare till den andra omgången. Där mötte de Björklöven och vann återigen med 2-0 och var klara för Kvalserien. Men i Kvalserien kom AIK bara fyra och lyckades inte gå upp till Elitserien igen. 2003/2004 kom AIK återigen fyra i Allsvenskan Norra och gick därmed till Superallsvenskan. Där kom de femma och fick spela play off ytterligare en gång. De vann först med 2-0 i matcher mot IK Nyköping Hockey och sedan med 2-1 i matcher mot Bofors IK och gick därmed till Kvalserien. Där kom de näst sist och lyckades inte gå upp till Elitserien.

Division 1 (2004–2005)

Säsongen 2004/2005 blev ett mellanår för A-Laget, eftersom laget tvångsnedflyttades till Division 1 på grund av ekonomiska problem. Laget vann sin division ett-serie och vann sedan även den södra kvalserien till Allsvenskan. Under kvalserien spelade NHL-proffsen Mattias Norström och Georges Laraque med laget.

Tillbaka i Allsvenskan (2005–2010)

Säsongen 2005/2006 spelade laget återigen i Allsvenskan och kom sexa (de fyra bästa gick till Kvalserien). Säsongen 2006/07 gick det sämre och laget kom till slut på en nionde plats, vilket endast var fyra poäng från att spela play off-spel, eftersom att denna säsong gick lag 4-7 till play-off (och lag 1-3 till Kvalserien). 2007/2008 inledde AIK dåligt och huvudtränaren Daniel Broberg fick sparken efter säsongens andra raka förlust mot Hammarby. Sportchefen och assisterande tränaren Anders Gozzi blev ny huvudtränare och Rikard Franzén blev assisterande tränare efter samråd med spelarna. AIK slutade till slut den säsongen tia och missade därmed play-off igen.

Inför säsongen 2008/09 storsatsade AIK för att nå Elitserien igen, bland annat på grund av ekonomiska problem. AIK började med att värva Roger Melin som har bland annat tränat Linköpings HC, Färjestads BK, Frölunda HC och svenska landslaget. Senare värvades Stefan Johansson från Piteå IF och Andreas Jungbeck från IK Oskarshamn. En vecka senare presenterades Per Savilahti-Nagander som lämnade elitserielaget Luleå HF för AIK. Därefter presenterades Almtunaspelaren Henrik Eriksson. Sedan så kom drömvärvningen som media skrev mest om: Dick Tärnström lämnade spel i Columbus Blue Jackets NHL för AIK. Dagen efter meddelade AIK's hemsida att målvakten Christopher Heino-Lindberg lämnade Elitserien och Färjestad för Allsvenskan och AIK. Dessutom förlängde Daniel Bång sitt kontrakt och Fredric Korduner flyttades upp från juniorerna. Laget slutade på en andra plats, 7 poäng efter Leksands IF (som vann serien med 101 poäng). Det innebar att för första gången sedan 2004, var AIK i kvalserien till Elitserien. Laget slutade den här gången på en tredje plats, endast 3 poäng från att ta sig till Elitserien (Rögle BK kom tvåa med 19 poäng och blev kvar i Elitserien säsongen 2009/2010).

Säsongen 2009/2010 gick AIK återigen vidare till kvalserien. Man slutade tvåa i grundserien på 104 poäng, endast 3 poäng efter Leksand med 107 poäng.

Tillbaka i Elitserien (2010–)
Kvalserien till Elitserien 2010/2011

Våren 2010 spelade AIK i kvalet till Elitserien. Kvalet spelades i 10 omgångar (matcher). Efter att alla de 6 lagen i kvalet hade spelat 9 omgångar var, hade AIK 15 poäng och befann sig på uppflyttningsplats till Elitserien. Inför den sista omgången (omgång 10) som spelades den 11 april, 2010, hade AIK avgörandet om uppflyttning till Elitserien i egna händer. Man vann den matchen mot Växjö med 2–0. Matchhjälte blev Lucas Lawson när han gjorde 1–0 (assisterad av Oscar Ahlström) i den 54:e minuten. Daniel Bång avgjorde matchen med 2–0 i öppen kasse i den 58:e minuten. Därmed var AIK återigen i Elitserien.




Lag bild 1934


Lag bild 1936


Lag bild 1938


Lag bild 1960


Lag bild 1982


Lag bild 1986-1987


Lag bild 1993-1994


Lag bild 2005-2006


Lag bild 2006-2007


Lag bild 2010-2011

Johanneshovs isstadion eller Hovet är en multiarena i Stockholm. Arenan invigdes 1955 och var då en utomhusarena för ishockey. Arenan var till den 19 februari 1989, då Globen öppnades, Stockholms största arena för ishockey, och fungerade ofta som hemmaplan för svenska landslaget. Även konserter brukar hållas här.

Ishockey var en sport som inte hade förekommit på Johanneshovs IP, som tidigare hade funnits på ungefär samma plats. Hemmaplan från starten för de tre då allsvenska klubbarna IK Göta, Hammarby IF och Djurgårdens IF och för IFK Stockholm i division 2 (näst högsta) och Stureby SK som 1955 var nykomlingar i division 3 (tredje högsta serien vid denna tid), och höll sig kvar på den nivån ganska länge. Några år in på 1960-talet flyttade laget dock ut från Hovet.

AIK hade vid denna tid sedan början av 1950-talet pendlat mellan högsta och näst högsta divisionen, men etablerade sig återigen i högsta divisionen säsongen 1961/1962 och flyttade redan då i vart fall derbyt mot Djurgården i SM-serien till Hovet och satte sitt publikrekord i ishockey, 17.098 (Djurgården vann dock med 13-5). När Hovet fick tak nästa säsong, 1962/1963, flyttade AIK permanent in där.

Vid Globens invigning i februari 1989 flyttade AIK och Djurgårdens IF in i den nya arenan. Johanneshovs isstadion blev snart främst Hammarby IF:S hemmaplan samt en reservanläggning i Elitserien som användes vid större evenemang i Globen, som Stockholm Horse Show, men efter AIK:s nedflyttning till allsvenskan 2002 har klubben återvänt till Hovet. AIK och Hammarby blev därmed arenans permanent bofasta hemmalag, men Hammarby flyttade i kvalserien till Hockeyallsvenskan 2005/2006 till M/B-hallen i Sätra. När Djurgårdens IF några år in på 2000-talets första decennium började prestera sämre och publiken minskade, ökade intresset för att återvända till Johanneshovs isstadion, och sedan säsongen 2007/2008 har Djurgårdens IF återigen Hovet som permanent hemmaplan.

Utöver Göta, Hammarby, Djurgården, IFK Stockholm, Stureby och AIK har Mälarhöjden/Västertorp, Brinkens IF och AC Camelen haft Hovet som ordinarie hemmaplan vid olika perioder.

I ordning efter respektive första tillfälle har Huddinge IK, Karlbergs BK, Årsta Södra IF, Danderyd/Täby Hockey, Skarpnäck AIK och Lidingö HC spelat enstaka hemmamatcher på Hovet, i seriespel. Åtminstone IF Cobran och Reymersholms IK och säkert många ytterligare klubbar har haft Hovet som hemmaplan i träningsmatcher. Otaliga klubbar har spelat tävlingsmatcher på Hovet i den bemärkelsen att matcher i Stockholms distriktsmästerskap under framför allt 1960-talet har spelats där.

Råsundastadion, i dagligt tal Råsunda, är en fotbollsanläggning i Solna kommun i Sverige, med en publikkapacitet på 37 285 åskådare. Den är nationalarena för Sveriges herrlandslag i fotboll och hemmaplan för AIK:s herrlag i fotboll. Råsunda invigdes med "smygpremiär" i april 1937 med en match mellan AIK och Malmö FF. Den var då Sveriges största sportanläggning. Senare i 1937 hölls den officiella invigningen av kung Gustaf V, i samband med en match mellan Sverige och England. Råsunda är en av två arenor i världen där det har spelats final i både herr- och dam-VM i fotboll.


Råsunda 1944

Historia
Råsundastadion byggdes 1937 då det fanns behov av en större sportanläggning i närheten av Stockholm. AIK fyllde sin hemmaplan Stockholms stadion till bristningsgränsen vid nästan varje match och klubben gick in med 100 000 kronor till byggandet av detta nya stadion. Platsen som valdes var där Råsunda IP tidigare låg, vilket var i Solna - som var ett mycket lantligt ställe vid den tiden. Öppningsmatchen den 18 april 1937 var en match mellan AIK och Malmö FF, som slutade 4-0 till hemmalaget. Den officiella invigningen skedde den 17 maj 1937 då den dåvarande kungen Gustaf V klippte banden vid en landskamp mellan Sverige och England - som också slutade 4-0, men till England. Publikkapaciteten var 40 000 åskådare vid fullsatt.

Vid fotbolls-VM 1958 var Råsunda en av de 12 arenor där mästerskapet spelades. Arenan hade byggts ut för att kunna ta emot 50 000 personer. Råsunda stod värd för Sveriges samtliga matcher i gruppspelet, Sveriges match i kvartsfinalen samt VM-finalen mellan Sverige och Brasilien, som slutade 5-2 till Brasilien. Råsunda har också stått som finalplats för Damfotbolls-VM 1995. Tillsammans med Rose Bowl är det den enda arenan i världen som har stått som värd för VM-finaler för både damer och herrar.

I mitten av 1980-talet renoverades Råsundastadion, då den gamla västra läktaren revs och fick ge plats åt en ny läktare som hade en restaurang med utsikt över fotbollsplanen samt kontor. Ett 80 meter högt kontorshus, i folkmun kallat "Dallasskrapan" på grund av sin spegelfasad, byggdes mellan den västra och södra läktaren. Den 20 april 1985 återinvigdes den av prins Bertil med en allsvensk match mellan AIK och Örgryte IS, som Örgryte vann med 1-0. I mitten av 1990-talet byggdes stadion ut ännu en gång och fondläktare kom till över den norra och den södra läktaren. Idag tar den lite mer än 36 600 personer när den är fullsatt.

Den 1 april 2006 tog Svenska Fotbollförbundet beslut att bygga en ny nationalarena för herrfotboll, kallad Swedbank Arena i Solna. Peab AB och Fabege AB tecknade den 11 december 2009 ett villkorat avtal med Svenska Fotbollsförbundet om förvärv av Råsunda Fotbollsstadion och tillhörande kontorslokaler under förutsättning att Swedbank Arena byggs samt en detaljplan som medger rivning av Råsunda fastställs av Solna stad. Tillträde sker när en detaljplan som medger annan exploatering av fastigheten eventuellt är fastställd, och verksamheten på stadion flyttas först när Swedbank Arena står färdig. Om Råsunda Fotbollstadion rivs så är det den första VM-final-arenan som rivs utan att platsen sedan används för fotboll. Samtliga övriga VM-finalarenor genom fotbollshistorien används fortfarande för fotboll.

Publikrekord
Publikrekordet är 52 943, vilket sattes den 26 september 1965 vid VM-kvalmatchen i fotboll mellan Sverige och Västtyskland. Djurgårdens IF har publikrekordet för klubblag på Råsunda. 48 894 åskådare såg guldmatchen den 11 oktober 1959 mot IFK Göteborg.

Publikinfo
Publikkapacitet: 36 608
Sittplatser långsidor: 19 690 (södra övre, norra övre, östra övre och nedre samt västra)
Sittplatser kortsidor: 16 374 (norra nedre och mellan ("norra stå"), södra nedre och mellan)
Pressplatser: 197
Handikapplatser: 38
Logeplatser: 309

Notera att drygt 1000 av dessa platser inte säljs på AIK:s matcher på grund av säkerhetsskäl samt skymd sikt. AIK kan som mest få in runt 35 000 åskådare på sina hemmamatcher.

Övrigt
Vid invigningen 1937 förklarade Sveriges tennisintresserade dåvarande kung Gustaf V "detta tennisstadion invigt".
Det inofficiella publikrekordet på Råsunda innehas av AIK. När AIK mötte IK Brage 1937 kom det 34 000 betalande åskådare. De mest sansade bedömningarna var på runt 50 000-60 000 åskådare. Antagligen låg den verkliga publiksiffran snäppet över det.

 
Norra stå

Fakta om AIK Bandy
Start: 1905
Klubbfärger: Svart och gult. Klubbemblemets färger är i mörkblått, gult och guld
Antal aktiva: Cirka 90 spelare och ledare
Antal lag: 3 seniorlag samt bandyskola

Herrlaget
Start: 1905, nedlagd 1986. Nystart 2004
Arena: Spånga IP/Bergshamra IP
Dräkt: Svarta tröjor, svarta byxor, svartgulrandiga strumpor
Reserv dräkt: Gula tröjor, svarta byxor, svartgulrandiga strumpor
Svenska mästare: 1909, 1914, 1931
Status 2007-2008: Tredjedivisionen (division ett)

Damlaget
Start: 1976
Arena: Spånga IP/Bergshamra IP
Dräkt: Svarta tröjor, svarta byxor, svartgulrandiga strumpor
Reserv dräkt: Gula tröjor, svarta byxor, svartgulrandiga strumpor
Svenska mästare: 1988, 1990, 1995, 1996, 1998, 1999, 2000, 2003, 2004, 2005, 2006
Vinnare av Rink-SM: 1992, 1993, 1994, 1995, 1996, 1997, 1999, 2000
Status 2007-2008: Högsta serien (Allsvenskan)



Fakta om AIK Bowling
Start: 10/2-1910
Klubbfärger: Svart och gult. Klubbemblemets färger är i mörkblått, gult och guld
Antal aktiva: Cirka 65 spelare och ledare
Antal lag: 3 seniorlag

Herrlaget
Start: 1910
Arena: Mälarhallen Bowlorama (kapacitet cirka 500)
Dräkt: Svarta tröjor, svarta byxor
Svenska mästare:
8-manna: 1966, 1967, 1968, 1969, 1973, 1975,
5-manna: 1940, 4-manna: 1945, 1954, 1968, 1973, 1975,
3-manna: 1989, 2-manna: 1939, 1942, 1949,
individuellt: 1940
Status 2006-2007: Tredjedivisionen (division ett)

Damlaget
Start: 1973, nedlagd 1997. Nystart 2001
Arena: Mälarhallen Bowlorama (kapacitet cirka 500)
Dräkt: Svarta tröjor, svarta kjol / byxor
Svenska mästare:
8-manna: 1979, 1986,
5-manna: 1988,
4-manna: 1985, 1990,
2-manna: 1985, 1989
Status 2006-2007: Fjärdedivisionen (division två)



Fakta om AIK Fotboll
Start: 1896
Klubbfärger: Svart och gult. Klubbemblemets färger är i mörkblått, gult och guld
Antal aktiva: Cirka 1 000 spelare och 265 ledare
Antal lag: 2 seniorlag, 72 junior- och ungdomslag

Herrlaget
Start: 1896
Arena: Råsunda Fotbollstadion (kapacitet 36 800)
Dräkt: Svarta tröjor, vita byxor, svartgulrandiga strumpor
Reserv dräkt: Vita tröjor, vita strumpor, svartgulrandiga strumpor
Svenska mästare: 1900, 1901, 1911, 1914, 1916, 1923, 1932, 1937, 1992, 1998, 2009
Vinnare av Svenska Cupen: 1949, 1950, 1976, 1985, 1996, 1997, 1999, 2009
Sv. inomhusmästare: 1986, 1987
Status 2008: Högsta serien (Allsvenskan)

Damlaget
Start: 1970
Arena: Skytteholms IP (kapacitet cirka 3 000)
Dräkt: Svarta tröjor, vita byxor, svartgulrandiga strumpor
Reservdräkt: Vita tröjor, vita strumpor, svartgulrandiga strumpor
Svenska mästare: -
Vinnare av Svenska Cupen: -
Status 2008: Högsta serien (Damallsvenskan)

Fakta om AIK Handboll
Start: 1943, nedlagd 1980. Nystart 2003
Klubbfärger: Svart och gult. Klubbemblemets färger är i mörkblått, gult och guld
Antal aktiva: Cirka 260 spelare och ledare
Antal lag: 7 seniorlag, 13 junior- och ungdomslag

Herrlaget
Start: 1943, nedlagd 1980. Nystart 2003
Arena: Solnahallen (kapacitet cirka 1 800)
Dräkt: Svarta tröjor, vita byxor, svarta strumpor
Reservdräkt: Vita tröjor, vita byxor, vita strumpor
Svenska Mästare: 1951
Status 2006-2007: Andradivisionen (Allsvenskan)

Damlaget
Start: 2003
Arena: Solnahallen (kapacitet cirka 1 800)
Dräkt: Svarta tröjor, vita byxor, svarta strumpor
Reservdräkt: Vita tröjor, vita byxor, vita strumpor
Svenska Mästare: -
Status 2006-2007: Tredjedivisionen (division två)



Fakta om AIK Innebandy
Start: 1996
Klubbfärger: Svart och gult. Klubbemblemets färger är i mörkblått, gult och guld
Antal aktiva: Cirka 400
Antal lag: 2 seniorlag, 12 ungdomslag, 2 juniorlag (varav 1 i samarbete med Hässelby)

Herrlaget
Start: 1996
Arena: Solnahallen (kapacitet cirka 2.200)
Dräkt: Svarta tröjor, svarta byxor, svartgula strumpor
Reservdräkt: Vita tröjor, vita byxor, svartgulrandiga strumpor
Svenska Mästare: 2006, 2009
Europa Mästare: 2007, 2008, 2009
Status 2009-2010: Högsta serien (Svenska Superligan)

Damlaget
Start: 1996
Arena: Råsta Park
Dräkt: Svarta tröjor, svarta byxor, svartgula strumpor
Reserv dräkt: Vita tröjor, svarta byxor, svartgulrandiga strumpor
Svenska Mästare: -
Status 2009-2010: Division 3



Fakta om AIK Ishockey
Start: 1921
Klubbfärger: Svart och gult. Klubbemblemets färger är i mörkblått, gult och guld
Antal aktiva: Cirka 500 spelare och 65 ledare samt Sommarhockeyskolan och Hockeygymnasiet
Antal lag: 2 seniorlag, 21 junior- och ungdomslag

Herrlaget
Start: 1921, nedlagd 1923. Nystart 1925
Arena: Hovet (kapacitet cirka 8 500)
Dräkt: Svarta tröjor, svarta byxor, svartgulrandiga strumpor
Reserv dräkt: Vita tröjor, svarta byxor, vita strumpor
Svenska Mästare: 1934, 1935, 1938, 1946, 1947, 1982, 1984
Status 2005-2006: Andradivisionen (HockeyAllsvenskan)

Damlaget
Start: 1998
Arena: Ritorps ishall (kapacitet cirka 450)
Dräkt: Svarta tröjor, svarta byxor, svartgulrandiga strumpor
Reserv dräkt: Vita tröjor, svarta byxor, vita strumpor
Svenska Mästare: 2004, 2007
Status 2005-2006: Högsta serien (division ett)